Islandsk forfatter tildelt Nordisk Råds Litteraturpris
 Sigurjón Birgir Sigurðsson |
Bedømmelseskomitéen for litteraturprisen fremhæver i sin motivering, at ”Skygge-Baldur” balancerer behændigt på grænsen mellem poesi og prosa. Romanen sammenvæver motiver fra islandske folkesagn, romantisk fortællekunst og en fascinerende historie, hvor nutidens etiske spørgsmål behandles”.
Sjón (f. 1962) udgav allerede som 16-årig sin første digtsamling, Sýnir (Visioner, 1978), og i de følgende år kom yderligere syv digtsamlinger. Han havde da ry for at være ”undergrundspoet”. I 70-erne og 80-erne tilhørte han gruppen Medusa, unge forfattere, der søgte inspiration i surrealismen. Det har sat sine spor i forfatterskabet. 1987 udkom Sjóns første roman ”Stálnótt” (Stålnat). For sin tredje roman ”Augu þín sáu mig” (Dine øjne så mig, 1994) fik han det islandske dagblad DV’s kulturpris 1995.
Sjón har også skrevet noveller, børnebøger og manuskript til teaterstykker. Han har desuden leveret tekster til blandt andre sangerinden Björk og The Brodsky Quartet. Han er antagelig den eneste nordiske forfatter, som er blevet Oscar-nomineret - for sangteksterne til Lars von Triers film ”Dancing in the Dark”.
Litteraturprisen, som er på 350.000 danske kroner, overrækkes til Sjón onsdag 26. oktober 2005 i tilslutning til Nordisk Råds session i Reykjavik.
Nordisk Råds litteraturpris er uddelt siden 1962.
Læs mere om Nordisk Råds litteraturpris på www.norden.org
Kontaktpersoner: Eva Smekal, sekretær i bedømmelseskomitéen (+46) 7865049. E-post: smekal@riksdagen.se
DE NOMINEREDE VAR:
Simon Grotrian: Korstogets lille tabel, 2004Kirsten Hammann: Fra smørhullet, 2004
Monika Fagerholm: Den amerikanska flickan, 2004
Rakel Liehu: Helene, 2003
Einar Kárason: Storm, 2003
Sjón (Sigurjón Baldur Sigurðsson): Skugga-Baldur, 2003
Karl Ove Knausgård: En tid for alt, 2004
Stein Mehren: Imperiet lukker seg, 2004
Tóroddur Poulsen: Eygnamørk. Digtsamling, 2004
Majgull Axelsson: Den jag aldrig var, 2004
Anna Hallberg: på era platser - Diktsamling
GRÖNLAND
DET SAMISKA SPRÅKOMRÅDET
DANMARK
Simon Grotrian: Korstogets lille tabel, 2004
(Borgens Forlag)Simon Grotrians bøger er en lang søgen i sproget efter den indsigt, epifanien, den eller de linjer, den frasering af netop de ord i klang, fornemmelse og rytme, der et kort øjeblik siger alt, hvorefter skriften tumler videre gennem sproget, næsten mekanisk og metronomisk eller så at sige i ren poetisk form. Som et hus under stadig bygning og af ubestemt størrelse, et dueslag eller en skyskraber, hvor trykket ind imellem stiger, så taget blæser af eller gulvet bryder sammen. Metoden er surrealistisk, automatskrift, og de lysende eller mørknende epifaniske linjer er en slags “fundne objekter’.
Grotrians poesi har rødder ikke bare i surrealismen, men også i konkretismen. Der er ikke så langt til hverken Ernst Jandl eller Öyvind Fahlström, selv om Grotrian ud over at være surreel og vildt konkret også er religiøs. Der er faktisk en del Frelsens Hær over ham, en del “blod og ild” og ikke så lidt “barnetro”, fra dengang da hæren stadig havde bigbands, og der er en del tungetale af næsten spiritistisk komik. Grotrians poetiske univers er i stadig tilblivelse, det består af partikler og elementer i konstant bevægelse, og ind imellem klynger de sig sammen i sole. Men ærindet er alvorligt, og stort:
Alle erfaringer
bristede ud af min hånd
Jeg må løfte et træ.
Simon Grotrians seneste bog hedder ”Korstogets lille tabel”, og ganske vist kunne det vel nok være en korsfarer, der skriver hjem i et brev, at
I verdenslyset strålende fra Herrens øjne
rider de mod pesten
med en tromme under flankerne
men helt så ligetil er der ingenting, der er, når den mand sidder med digtets rorpind, og hvad sker der egentlig i en anden klynge linjer som:
Døden banker rust af dine visdomstænder
flyet mod en gane
mens jeg så din indianerfjer
og 1000 små balloner, der var adelige.
Semaforen blinker ufortrødent, men der er sprækker i syntaksen, alt flimrer mellem gru og komik, pludselig er det et fly, der banker mod ganen og selve mundhulen bliver et univers. Det kunne være et Amerika med fjer på, men strofens første linje dominerer alt.
Man siger her og der, at Gotrian er sær, at han er mærkelig, at han er et sludrechatol og et vrøvlehoved, - at han er koket eller en krukke, og det er han selvfølgelig også. Men han er først og fremmest en fantastisk og iniciterende digter, for hvem “helgener flammer i serieporte”, mens “heliumfostrene duver i plankton” og “postludier nipper till Jomfruens tånegle”. Han er måske langt væk og langt ude på sin rumrejse, men han husker altid, hvordan
Fortællingen døde i halsen
som savspåner
og ganske vist siger han, at “stjerner tændes, når du strejfer tasterne”, men det er ikke sig selv, han taler om.
Det er det derimod nok, når han. med en glad erotisk fanfare siger, at “mine haletudser flimrer i orkestergraven”, og som et ægte barn af Rimbaud ved han også, at “vækkeuret gjalder når jeg dør”.
Peter Laugesen v.2 - 2004-12-22
DANMARK
Kirsten Hammann: Fra smørhullet, 2004
(Gyldendal)Kirsten Hammanns forfatterskab er desperat, energisk og rammende. Det er morsomt og aldrig afvæbnende. Tværtimod er der lakoniske knive i sprogærmet, når Hammann går til det moderne liv. Hendes prosa skærer sprogets tomme uvaner ned, så døde billeder får liv igen som sære bogstaveligheder. Virkeligheden falder fra hinanden i hyperreelle stumper, mens de stakkels romanpersoner kæmper med byrden af at blive til og blive ved med at være til, den ene dag efter den anden. Om den genkendelige verden, Hammann tager udgangspunkt i, siger hun i 1993:
Min drivkraft er en stor vrede over for en verden, jeg ikke forstår ret meget af. Jeg kan simpelthen ikke stille mig tilfreds. Ind imellem resignerer jeg selvfølgelig, som så mange andre, men det meste af vreden bliver brugt i de ting, jeg skriver.
Sprog og verden i Fra smørhullet kan betragtes som virkelighedsnære omgivelser, men den verden vi genkender og genkender os selv i gennem Kirsten Hammanns roman, bliver hele tiden taget på ordet og flyttet i retning af det groteske. Tag fx udtrykket ’smørhullet’, et konventionelt dansk sprogbillede på at befinde sig i den bedste af alle verdener: Midt i fadet med grød, hvor smørret smelter i en lille fordybning. Her lever Mette i Fra smørhullet: Midt i København, midt i Norden, i sin sofa og omgivet af en velfærd, som ligner noget i fjernsynet.
’Smørhullet’ taget i betragtning er ikke så mærkeligt, at en af romanens første billeder af Mettes liv er en historie om kvalme: ”Der var noget galt i hendes hjerne, en slags betændelse eller hævelse lige der, hvor balancen sidder. Fra den ene time til den anden var hendes liv blevet pakket ind i en tyk dyne af kvalme, og nu var hun slået af banen. Fuldstændig ophørt med at kunne tage beslutnin-ger eller foretage sig noget som helst.”
Romanen er en dagbog, som i ujævn rytme dækker tiden fra 19. 9. 2001 til 24. 8. 2003 – mod romanens slutning, i januar 2003 er Mette stadig svimmel og kaster op. Nu er det, fordi hendes øjne ikke vil fokusere på virkeligheden, men ”kun se på noget, der holder helt stille eller bevæger sig frem og tilbage, ikke fra side til side.” Kvalme har sine litterære aner, men i Mettes tilfælde er det ikke helt til at afgøre, hvad utilpasheden skyldes:
Måske skilsmisse og midtvejskrise. Måske dødsangst. Eller sløvhed, sofasidning og slik. Måske skyldes den kroppen, som altid er vanskelig og udtilbens hos Hammann. Eller den skyldes en omfattende vanskelighed ved at skabe et fokus nede fra smørhullet.
Romanen om Mette (som har en krise med perspektivet, men er faktisk er helt normal) fortælles i slices of life, fra en nærsynet forgrund, hvor dagene flintrer afsted (hver dag med sin lille oplevelse). Alligevel ligner dagene hinanden helt, hvadenten Mette får et sponsorbarn i Afrika, overvejer sine indkøb af økologisk frugt eller må have en grillpande på tilbud. Det er blevet sagt om Kirsten Hammanns romaner, at de handler om midtens problem: Den ’rigtige romantid’ med begyndelse, slutning, afklaring eller desillusion har det med at gå i stå til fordel for en tid af scener, iagttagelser og detaljer fra den helt nære hverdag. Midtens problem i Fra smørhullet har selvfølgelig og bogstavelig talt ikke så lidt at gøre med at befinde sig ’i smørhullet’.
Men romanens sceniske dagbogstid har også en for-historie, der handler om Mettes succes som billedkunstner og forelsket hustru til forfatteren Søren. Parret bosætter sig i en herskabslejlighed i palæernes gamle København, men en dag er vinduerne malet sorte. Trods vinduespudsning og mere vinduespudsning gentages overmalingen, indtil der en dag står på muren at ”Mette skal dø”. Så vil Søren skilles, for han kan ikke holde ud at være sammen med Mette, når hun snart skal dø. Historien er næsten en fabel, let at læse og med en moralsk udgang, for ikke alene står der at ”Mette skal dø”, men ” ’Du hører ikke til her’, står der jo faktisk skrevet, selvom det kun er store flader med sort maling”, belærer romanen os: Hammann mere end antyder en forbindelse mellem historien om Mettes private isolation og historien om, hvordan vi forstår vores fællesskaber. Og Fra smørhullet er Kirsten Hammann hidtil mest politiske roman; imellem alle de mulige historier som udløser Mettes kvalme, finder vi også historien om den politiske hverdag og ubehaget ved den.
Romanens forhistorie om Søren og Mette er læsetræning. Søren og Mette er læsebogsfigurer fra det mest populære læsebogssystem i den danske folkeskole i 1960’erne og 70’erne, og forhistorien fortæller om, hvordan det gik de to børn fra læsebøgerne og villahaverne, da de blev voksne omkring årtusindskiftet. Med Kirsten Hammann kan vi begynde at læse os igennem et hverdagsliv, hvis detaljer er yderst genkendelige og som har forbindelser til 30-40 gamle intentioner, men som af og til forekommer os at ligne reality-TV. Fra smørhullet er både en fabel (den er i fabelagtig) og en roman til tiden, fablen stiller os problemet og romanen afstår fra at løse det.
Kirsten Hammann (1965) debuterede i 1992 med digtsamlingen Mellem tænderne. Herefter er udkommet romanerne vera winkelvir (1993), Bannister (1997), Bruger de ord i kaffen (2001) og Fra Smørhullet (2004). Derudover har Kirsten Hammann skrevet børnebogen Chokoladeeskapade (1998), samt lavet videokunst mm.
Marianne Ping Huang
v.2 - 2004-12-22
FINLAND
Monika Fagerholm: Den amerikanska flickan, 2004
(Söderströms)Efter två novellsamlingar kom Monika Fagerholms genombrott med romanen Underbara kvinnor vid vatten 1994. År 1998 utkom Fagerholms uppmärksammade roman Diva. Och nu, sex år senare, återkommer hon med den mångbottnade och rikt förgrenade romanen Den amerikanska flickan. Den amerikanska flickan är en första fristående del i romansviten Slutet på glitterscenen.
"Hon låg på träskets botten. Håret spretade kring huvudet i tjocka, långa slingor, som bläckfiskarmar, ögonen och munnen var stort uppsprärrade." Det är sent 60-tal och hon som ligger på träskets botten är Eddie de Wire, Eddie som i Trakten - en kustort utanför en större stad - kallas den amerikanska flickan. Hon ligger död på bottnen av Bule träsk och ingen vet hur det gått till, men alla har sina egna teorier.
Utgående från denna händelse öppnar sig Monika Fagerholms roman i en kalejdoskopisk mångfald av personer och händelser. Eddies död under oklara omständigheter finns ständigt i bakgrunden och är axeln kring vilken Den amerikanska flickan vrider sig. Men bokens egentliga huvudpersoner är Doris Flinkenberg och Sandra Wärn.
Sandra Wärn flyttar till Trakten tillsammans med sin pappa Ålänningen och sin mamma Lorelei Lindberg, till ett hus som Ålänningens bror Svarta fåret ritat. Sandra har tillbringat sin tidiga barndom i "jetsetlivet i alperna", och därför är huset som de flyttar till en blandning av alpvilla och hypermodernistisk 60-talsarkitektur. Detta osannolika bygge ligger i vad som i Trakten kallas för Den dyigare delen av skogen - på en igenvuxen tomt vid ett grunt gyttjigt träsk. Huset är Ålänningens gåva till sin hustru Lorelei som är Kvinnan i hans liv: "Allt är ditt, Lorelei Lindberg. Bara ditt" säger han då han visar huset för henne, och det enda hon förmår sig svara är "fascinerande".
Lorelei Lindberg står inte ut länge vare sig i Den dyigare delen av skogen eller med Ålänningen och ger sig av. I den version Sandra berättar för Doris Flinkenberg är det Loreleis österrikiske älskare Heintz-Gurt som kommer efter Lorelei med helikopter från Den dyigare delen av skogen.
Doris är flickan som Sandra så småningom blir bästa vän med. (Ett av många viktiga teman i Den amerikanska flickan är vänskap. Villkorslös vänskap mellan unga flickor, och den dolda grymhet och tragik som kan finnas i sådan vänskap.) Doris blir för Sandra ett slags inkörsport i Trakten. Via henne kommer Sandra i kontakt med både dem som är fast bosatta i Trakten och dem som har sina sommarnöjen där.
Doris Flinkenberg har haft en svår barndom med föräldrar som misskött och misshandlat henne, men har blivit adopterad av kusinmamman. Kusinmamman är den duktiga och driftiga mamman i en av familjerna som bor i Trakten. Den amerikanska flickan är också en berättelse om ensamhet och att bli övergiven, och det är på den punkten Sandra och Doris möts. Båda har de föräldrar som är frånvarande, och båda får, eller är tvungna att, leva ett självständigt liv där gränsen mellan saga och verklighet riskerar bli oklar, och där det ofta råder brist på ansvarstagande och i positiv mening krävande vuxna. Sandra och Doris mer eller mindre bosätter sig i den vattentomma simbassängen i huset i Den dyigare delen av skogen, och snart börjar de intressera sig för den amerikanska flickan. De börjar leka en rollek där Sandra är den amerikanska flickan: hon klär sig i hennes kläder och sjunger hennes sånger. De intresserar sig också för Eddies död och börjar göra undersökningar kring den. Här kommer det in ett drag av kriminalroman i Den amerikanska flickan. Gränsen mellan Sandras och Doris fantasilekar och de verkliga händelserna vid Bule träsk otydliggörs av Fagerholm på ett intrikat och skickligt sätt. Gång på gångs förleds läsaren att tro att det ligger dramatiska och invecklade orsaker och händelseförlopp bakom den mystiska döden. Och allt detta får hemska konskevenser: den fiktiva verklighet Sandra och Doris så levt sig in i förvandlas till grym och högst verklig tragedi då Doris begår självmord.
Det är inte helt lätt att i referatform återge en så mångförgrenad romanstruktur och berättelse som Den amerikanska flickan är. Ändå är det inte frågan om en invecklad och svår bok. Fagerholm behärskar sina berättelser och sitt material suveränt. Boken är på en gång en givande läsutmaning och en makalös läsupplevelse. Till detta bidrar också språket i romanen. I Den amerikanska flickan befäster Fagerholm sin position som språkvirtuos. Det är ett träffsäkert, bångstyrigt, sprudlande och humorfyllt språk Monika Fagerholm uppfinner i sin bok.
Trots att Den amerikanska flickan är en berättelse om "bråd och ung död" och ensamhet och övergivenhet så är den ofta också väldigt humoristisk. Scenen där Sandras mamma Lorelei förs bort med helikopter av sin älskare Heinz-Gurt är till exempel helt obetalbar. Och om man sedan också noterar att det mitt i all denna berättartekniska, språkliga och tematiska rikedom finns en skickligt framtrollad stämning och skildring av tid och plats - 60- och 70-talen och den fiktiva men ändå så igenkännbara Trakten - så torde det stå klart för var och en att Den amerikanska flickan är en ovanlig roman.
Peter Mickwitz
v.2 - 2004-12-22
FINLAND
Rakel Liehu: Helene, 2003
(WSOY)Den finska författaren Rakel Liehu (f. 1939) kandiderar för Nordiska Rådets litteraturpris 2005 med den form- och språkmedvetna, romanen Helene om den finländska bildkonstnären Helene Schjerfbeck. Romanen om detta konstnärsöde utkommer på svenska på Forums förlag i januari 2005 i översättning av Camilla Frostell och fick det finländska Runebergspriset 2004. Denna halvt fiktiva bok, som utkom på finska 2003, baserar sig visserligen på den faktiska personen, den spännande konstnären Helene Schjerfbeck (1862-1946) men är trots sitt faktabetonade material, sina dokumentära-biografiska element en litterärt-konstnärlig, mångbottnad roman med existentiella dimensioner.
Fakta och fiktion blandas således ihop till språklig kreativitet, lyrisk sensitivitet och visualitet i denna roman där två konstnärspersonligheter, romanens titelperson och jagberättare Helene Schjerfbeck via dagboksliknande anteckningar och romanens författare, Rakel Liehu också på sätt och vis möts och går in i varandra. Samtidigt dyker romanen djupt in i själva konstnärsödet, skapandets vånda, det kreativa psyket, medvetandeströmmen och fungerar också på ett allmängiltigt plan som en berättelse om själva skapandet och åldrandets problematik. Ytterligare är det fråga om återgivandet av en tidsbild och ett mansdominerat samhälle där det kvinnliga ska-pandet stötte på talrika svårigheter.
Rakel Liehu har ytterst skickligt, skarpsinnigt lyckats skapa liv i både personen Helene Schjerfeck, hennes intellekt och tänkande, den inre världen och hennes subtila konst. Dessutom ger romanen på sätt och vis också en tolkningsmetod till Helene Schjerfbecks luftiga konst och häftiga serie av självporträtt från ung flicka till skallig, kranieåldring, erbjuder romanen ytterligare en dimension.
Den gåtfulla Helene Schjerfbeck, som bland annat studerade i Frankrike på 1880-talet, blev egentligen upptäckt av konsthandlaren Gösta Stenman som ställde ut hennes tavlor i Helsingfors 1917. Men det var först efter den ”sensationella” utställningen i Stockholm 1937 som Schjerfbeck noterades ”på allvar”.
Rakel Liehu har i Helene, som tidsmässigt kretsar mellan barndom och ålderdom och simultant återspeglar olika tider, tagit läsaren med på avslöjande upptäcktsfärder och intellektuella äventyr och ett existentiellt sökande.
Tidigare har Rakel Liehu bland annat gett ut diktsamlingar (debut 1974) med metafysiskt-filosofiskt-teologiska förankringar samt några romaner.
Elisabeth Nordgren
v.2 - 2004-12-22
ISLAND
Einar Kárason: Storm, 2003
(Mál og menning)Einar Kárason (f.1955) debuterede som romanforfatter i 1981 med "Þetta eru asnar, Guðjón"("De er idioter, Gudjon"), men hans store gennembrud kom to år senere med udgivelsen af "Þar sem djöflaeyjan rís"("Djævleøen"). Denne bog er den første i den populære Djævleø-trilogi og en af de mest solgte og mest læste romaner på saga-øen.
Trilogien er, samt Einar Kárasons senere romaner, oversat til flere sprog og han er bestemt en af de islandske forfattere der kan siges at have både en nationel og en internationel læserkreds.
Romanen "Storm" henter sit navn i hovedpersonens kælenavn og kan ligesom dette ses sem ret ironisk. Man kan næppe sige at Eyvind "Storm" Jonsson agerer storm-agtigt som karakter. Man kan derimod sige at der hersker en storm i bogen, både omkring Eyvind og i hans hoved. Et mindre virvar af karakterer og hændelser flyver rundt i bogens univers, samt "Stormens" egne minder, tanker og drømme.
Ligesom man identificerer midtpunktet i en storm som dens kerne, eller "øje", kan man se Eyvind Jonsson som det stille midtpunkt i historiens ganske ustabile vejrsystem.
Eyvind Storm Jonsson er opvokset i 60’ernes Reykjavik, for det meste hos sin bedstemor, efter at hans mor synker ned i en sump af depression, piller og afhængighed af en hyperaktiv halvkriminel, ved navn(logisk nok) "Höddi Hurricane". Eyvind er en ret begavet dreng men keder sig i skolen og melder fra omkring de seksten år.
Endnu ganske ung, møder han den jordnære og helt-i-gennem gode Stefania og de har to børn. Han har ikke den store lyst til at bruge(eller snarere spilde) sin tid på almindeligt arbejde og flytter med familien til Danmark, hvor han mener systemet har en større forståelse for denne holdning.
Eyvind Storm er egentlig ikke noget særligt, andet end legendarisk. Legendarisk som en sjov, kvik fyr der kan fortælle gode historier og er klogere end systemet. Denne særlige status formidler forfatteren til os bl. a. ved hjælp af sin fortællermåde, hvor flere forskellige personer der har en eller anden forbindelse til Eyvind Storm Jonsson, fortæller sin udgave af det der foregår, udover Eyvinds egen beretning.
I Odense lever familien et nærmest lykkeligt liv ved hjælp af Storms kundskab til systemets regler og goder, samt (nok i større grad) Stefanias faste arbejde.
Men Eyvind Storm har en drøm. Og hans drøm er større end både Reykjavik og Odense. Den hedder Amerika. Hele Eyvinds karakter og personlige univers er fyldt med billeder, historier og, ikke mindst, musik fra De forenede stater.
Men når han faktisk får muligheden for at bosætte sig derovre, går det helt galt, fordi dér er der ikke noget system han kan finde ud af at udnytte og ingen praktisk hjælp at hente fra familie, venner eller naboer.
Som professor Dagny Kristjandsottir har påpeget i en udmærket artikel i tidsskriftet TMM sker det to gange i romanen at Eyvind Storm Jonssons legende- og drømmeverden kolliderer med virkeligheden. Og i begge tilfælde går det galt. Planer og snak fungerer fint i velfærdssystemets varme favn, men når planerne bliver til virkelighed og snakken skal erstattes med handling, så går det galt for Stormen.
Den første kollision sker i USA , den anden når en forlagsdirektør hjemme i Island får den idé at bruge Eyvind Storm som front figur for en "selvbiografisk" bog om karakterer på samfundets rand. En bog der er blevet "konseptueret" af en gruppe redaktører på forlaget.
Selv om han måske ikke selv gider skrive, er Eyvind ikke ligeglad med bogens tekst der jo til en stor del bygger på hans egne minder. Han får en ny status som spændende Islandsk forfatter, men, udover at gavne familien, økonomisk, kan Eyvind ikke rigtig bruge det til noget som helst. Den nye legende er ikke en del af ham selv. Han udvandrer igen med familien. Susanne, hans gamle socialrådgiver, er glad for at se ham igen.
Romanen "Storm" blev vældig godt modtaget af kritikere og læsere da den udkom i 2003 og den modtog til eksempel avisens DV’s kulturpris for litteratur.
Dette er ikke overraskende, da Eyvind Storm Jonsons karakter har en hel del træk til fælles med mange moderne læsere, som også ulmer af kæmpemæssige drømme i vores fagre nye globale verden med alle sine uendelige muligheder; dejlige drømme der muligvis ikke rigtig kan overleve som virkelighed, men kan sagtens fungere som stof til gode historier og interessante legender.
Sveinbjörn I. Baldvinsson
v.2 - 2004-12-22
ISLAND
Sjón (Sigurjón Baldur Sigurðsson): Skugga-Baldur, 2003
(overs. Anna Gunnarsdotter Grönberg) (Bjartur)SJÓN (Sigurjón Birgir Sigurðsson, f. 1962) gjorde sig allerede som ung bemærket i de litterære kredse i Island. Som 16-årig udgav han sin første digtsamling Sýnir (Visioner, 1978) og i de følgende år udgav han yderligere syv digtsamlinger, som senere blev genudgivet i ét bind med titlen Drengurinn með röntgenaugum (Drengen med røntgenøjnene, 1986). Frem til udgivelsen af disse samlede digte havde Sjón selv stået for udgivelsen af sine bøger, og han havde ry for at være lidt af en undergrundspoet – eller i hvert fald en anderledes forfatter. Sjón tilhørte gruppen af unge forfattere, som kaldte sig Medusa. En forfattergruppe som i 70’erne og 80’erne søgte inspiration i surrealismen, og man ser da også tydelige træk fra denne litterære retning i hans digte og faktisk også i hans romaner.
I 1987 udkom hans første roman, Stálnótt (Stålnat), derefter Engill, pípuhattur og jarðaber (Engel, høj hat og jordbær, 1989), men det må siges at være med sin tredje roman, Augu þín sáu mig (Dine øjne så mig, 1994), at han for alvor slog igennem som romanforfatter.
Bogen blev tildelt avisen DV’s anerkendte kulturpris i 1995. Augu þín sáu mig er oversat til dansk, finsk, norsk, svensk, litauisk og spansk og har fået en enestående modtagelse i Skandinavien. I 2001 udkom en selvstændig fortsættelse af Augu þín sáu mig – Með titrandi tár (Med dirrende tårer) – og endnu en gang fik Sjón tildelt DV’s kulturpris. Með titrandi tár udkom for nylig på svensk (2004). I disse to romaner forsøger Sjón så at sige at genskabe det 20. århundrede, og i denne genskabelsesproces benytter han sig af en religiøs vinkel tillige med forskellige litterære og kunstneriske genrer. Han trækker på islandske folkesagn så vel som internationale skrøner, krimigenren, film og tegnefilm. Sjón har desuden skrevet noveller, børnebøger og skuespil, og sidst men ikke mindst har han skrevet tekster til musikere som Björk og The Brodsky Quartet. Han er formodentlig den eneste nordiske forfatter, som har været nomineret til en Oscar – nemlig for sangteksterne til Lars von Triers Dancer in the dark i 2001.
SKUGGA-BALDUR (2003) er Sjóns femte roman, og i den dykker han ned i den islandske folkesagnstradition og det 19. århundrede. Titlen er dobbelttydig. På den ene side er der tale om et folkesagnsfænomen – nemlig afkommet af en kat og en ræv – og samtidig betyder navnet en ond ånd (eller et skummelt menneske).
Der leges med begge betydninger i Sjóns roman; sognepræsten Baldur Skuggason, som er en af hovedpersonerne, er en skummel og ondskabsfuld karakter, og han gennemgår det ene mærkværdige hamskifte efter det andet, som fortællingen skrider frem.
Man kan i princippet katagorisere Skugga-Baldur som en kortroman, eftersom bogen er på blot 123 sider, og på nogle af siderne står der kun nogle få afsnit, ja helt ned til en enkelt linje. Denne knappe stil er en vigtig del af romanen, som i høj grad balancerer på grænsen mellem poesi og prosa med sin stramme, præcise og poetiske stil. Man kan også sammenligne fortællingens opbygning med en strenge kvartet, nærmere bestemt som en kvartet af Schubert.
Men selv om fortællingen ikke er lang, hvad sidetal angår, er den langt fra enkel i opbygningen, eftersom den består af adskillige fortælletråde. I en af disse følger vi Baldur Skuggason på rævejagt i kulde og mørke oppe på højlandet. I en anden hører vi om urtedoktoren Friðrik B. Friðriksson og pigen Abba der lider af Down syndrome, som han har taget til sig, og som med sin kærlighed selv er kommet ham til undsætning, da han var på afgrundens rand. I en tredje fortælles der om et skibsforlis ved en islandsk strand i foråret 1868. Alle disse fortælletråde flettes sammen på en elegant og ofte overraskende måde; Friðriks, Abbas og Baldurs skæbne er tættere forbundet end læseren aner.
SKUGGA-BALDUR blev nomineret til Den Islandske Litteraturpris i 2003. Det er en udbredt opfattelse, at dette værk er mere tilgængeligt end Sjóns tidligere romaner; at den surrealistiske fantasifulde stil som de er karakteriseret af, er blevet erstattet af en mere gennemsigtig og enkel stil, som er blevet sammenlignet med det 19. århundredes romantikere, Hoffman og Tieck. Det kan der være noget om, i hvert fald står det klart, at form og indhold går op i en højere enhed i dette værk på en usædvanlig virkningsfuld måde.
Det er også værd at gøre opmærksom på, at Sjón i Skugga-Baldur benytter sig af den historiske romans form til at formidle et af nutidens omdiskuterede etiske spørgsmål; nemlig om de svage stadig er velkomne i en verden, hvor teknikken har gjort det muligt for folk at takke nej til at få børn som Abba, og hvor det forudsiges, at Downs syndrom vil være forsvundet fra jordens overflade inden for de næste årtier. Spørgsmålet er, om vi så ikke er kommet tilbage til den opfattelse som herskede på den tid, hvor romanen foregår.
Soffía Auður Birgisdóttir (oversat av Suzanne Torpe)
v.2 - 2004-12-22
NORGE
Karl Ove Knausgård: En tid for alt, 2004
(Forlaget Oktober)Karl Ove Knausgårds andre roman, En tid for alt, er en uvanlig bok som nok overrasket de mange leserne som ventet på hans andre bok etter debuten i 1998 med Ute av verden.
Årets roman foregir å være det fortelleren/forfatteren Henrik Vankel har skrevet i total ensomhet på en øy langt ute i havet, og mot slutten av boken får vi et lite glimt inn i Vankels verden, slik han lever nå, men også noen erindringer fra livet før. I all hovedsak utgjøres romanen av Vankels skriveprosjekt, og det viser seg å handle om engler! Romanen gjenforteller også sentrale deler av bibelhistorien, men den begynner med beskrivelser og drøftinger om kjerubene i senrenessansens og barokkens malerkunst. Deretter møter vi unggutten Antonius som på 1500-tallet faktisk får se engler. De fisker i en elv! Antinous blir besatt av englene, og det fører til boken Om englenes natur.
Denne Antinous Bellori blir nærmest en hovedfigur i romanens siste tredjedel, der en lang avdeling beretter det meste av hans liv og skjebne, både om boken (som øyeblikkelig ble forbudt av kirken, mens han unnslapp straff) og om hans vandringer helt fram til sin ukjente død på jakt etter englene – som han utrolig nok kom over i det området han kjente fra sin ungdom.
Englenes betydning for kristenheten, ikke minst spørsmålet om hvor de hører til i skaperverket og hva de kan si oss om Gud, blir avgjørende. Gjentatte ganger siteres bibeltekster, både fra GT og fra apokryfe skrifter, før de så analyseres og tolkes slik at vi som lesere får innblikk i både hvordan Belllori og fortelleren i vår roman forstår sammenhengene. Vi får også bibelhistorien gjenfortalt: En grotesk og dramatisk fortelling om Abel og Kain følges av fortellingen om Lot – som får besøk av engler og inviterer dem inn i sitt hus. Beretningen om Noak (Noa) opptar enda større plass. Valget av perspektiv gjør at denne historien utgjør et av romanens beste partier.
Alle historier, alle fortellinger, kjente og ukjente, settes inn i den større sammenheng og problemstilling som gjelder englenes eksistens, natur, funksjon og plass i Guds større skaperverk. Noen ganger er konklusjonen at ingenting betyr noe; at livet er alles kamp mot alle, og mot slutten av romanen går det fram at det beste vi kan gjøre og det eneste vi er i stand til er å skape en smule mening, mot alle odds. Dette må bli slik fordi studiene i englenes liv – eller forestillingene om englene gjennom historien – brukes til å bevise at Gud er død.
Hele romanen er skrevet med stor overbevisning og en slags tankens og undersøkelsens tyngde som i sin pastisjaktige form er uhyre godt gjennomført. Til slutt går det opp for leseren at fortelleren faktisk hevder at de falne engler, vår tids engler, det som englene i sin nød og elendighet og av historisk nødvendighet har omskapt seg til, er - måker.
Karl Ove Knausgård gjør mange imponerende ting i denne romanen – bl.a. i gjenfortellingen av bibelhistorier – men kanskje er det et problem at romanen til slutt når samme konklusjon som Bellori – alt er ingenting og betyr ingenting?
Hans H. Skei
v.2 - 2004-12-22
NORGE
Stein Mehren: Imperiet lukker seg, 2004
(Aschehoug Forlag)Stein Mehren, 69 år, er ein av veteranane blant norske lyrikarar. Han debuterte i 1960 med samlinga "Gjennom stillheten en natt" og har sidan publisert eit trettitals diktsamlingar.
Heilt sidan tidleg på 60-talet har Mehren stått sentralt i norsk poesi. Han har vore både "i posisjon" og "i opposisjon" i forhold til dei skiftande litterære retningane. Med den metafysiske orienteringa som poesien hans er prega av, har han fått både motseiing og tilslutning. Men om han ikkje har overtydd alle om sine meiningar, har poesien hans vore overtydande. Stein Mehrens dikt har blitt høgt respektert og sett pris på.
Blant det lyrikklesande publikum står han for mange som "den store" blant dei nolevande norske poetane. Seks gonger har han tidlegare vore nominert til Nordisk Råds litteraturpris, men utan å ha fått prisen.
Stein Mehrens dikt rører seg i spenningsfeltet mellom biletskapande rikdom og analyttisk intensitet. Typisk er det at Mehren i tillegg til å vere poet også er biletkunstnar. Han har dessutan gjort seg gjeldande som essayist. I samlinga
"Imperiet lukker seg" kjem det biletlege konkret til syne ved at Mehren sjølv har laga omslagsillustrasjonen og det essayistiske får sitt uttrykk gjennom eit noteapparat han i slutten av samlinga har til nokre av dikta.
Hovudsaka er likevel dikta og den poetiske teksten. For Mehren er og blir poet, der ordbileta, med det dei tyder, er det sentrale. Dikta i "Imperiet lukker seg" er av og til korte og ordknappe, men slåande. Andre gonger er dei som ein vidfamnande og fargerik vev. Det er ein lyrikk som har stor spennvidde. Her møter vi vi det forferdelege med tema som sorg, katastrofe, undergang. Likevel gir Mehren i dikta ofte uttrykk for noko uendeleg vakkert. Han skyr ikkje dei store orda, men dei blir likevel nære ved at han fyller dei med kraft frå presise sansingar og erindringar.
Mehren spelar tekstane sine opp mot heile vår sivilisasjons historie. Vergil er med, Arkimedes og Aleksander den store, den kristne tradisjonen likeeins. Alt dette samlar seg i ein tekst som blir eit slags hovuddikt i heile Mehrens poesi, diktet "Gobelin Europa". Dette diktet har vore med i mange av samlingane til Mehren sidan han først publiserte det i 1965. Han har forandra det frå gong til gong. Versjonen denne gongen liknar "Gobelin Europa" i samlinga hans frå 2002. Men det er lagt til ei ny strofe, den tredje strofa, som handlar om krig og fiendebilete.
Når Mehren slik forandrar eit dikt frå samling til samling, er det vel neppe for å få perfekt form på sitt "einaste kvad", slik det heiter i eit kjent norsk dikt. Heller er det ei oppdatering og ei markering av at dikta hans, så vakre dei enn kan vere, også er å forstå som ein kontinuerleg sivilisasjons-kritikk. Denne kritikken er ei side ved denne samlinga utan at det dermed skuggar for dei andre perspektiva ved dikta. For lyrikken i "Imperiet lukker seg" har opningar i fleire retningar og utsyn i mange leier. Slik blir dette mangetydig poesi, og stor poesi.
Oskar Stein Bjørlykke
v.2 - 2004-12-22
FÆRØERNE
Tóroddur Poulsen: Eygnamørk. Digtsamling, 2004
(Mentunargrunnur studentafelag-sins)Tóroddur Poulsens digtsamling Eygnamørk er den nittende i rækken af denne lyriker og passionerede ordtjeners bøger og en af digterens rigeste. Dens tekster er for det meste korte og står smukt på en enkelt side, nogle rækker over på følgende side. Der varieres mellum astrofiske og enkelte strofiske digte.
Titlen, Eygnamørk - en ordret oversættelse kunne være ’øjengrænser’ - alluderer til interart-perspektivet hos digteren, for hvem visuel kunst spiller en vigtig rolle - ikke bare digtes der om forskellige billedgenrer, som bliver til metaforer for digtningen; men digtene er gennem deres bogstaver og ord visuelle fænomener, som eksisterer gennem skriften og typografien på papiret.
Bogens første og sidste digt - med de nærmest identiske overskrifter ”Morgun” og ”Morgunin” [Morgen/en] - om henholdsvis den nyfødte og den nylig døde, indrammer denne digtsamling, hvor bidder af liv opfanges af erindringens skiftende lys og beskrives i det temporalitetens og stedets grundvilkår, som livet er underlagt. Dette sker på adskillige niveauer og i forunderligt skønne billeder. Indledningsdigtet, ”Morgun”, er således en forhenværende vugges erindringsmonolog om de tider, da den ”…fik gulvet til at knirke sagte/ og læber til at hviske / …tynde solstråler / til at liste ind mellem gardinerne/ fik snefnuggene / til at give sig bedre tid / oppe fra himlen og ned til jorden”; der er en åndeløs og næsten H.C. Andersensk perspektivfornyelse i dette digt om erfaringen af tidens standsen op foran den gyngende vugges mirakel.
I ”Dagar” [Dage] beskrives et bymiljø, der er ukendeligt efter en stor omkalfatring, med bygninger hvis gamle vinduer udskiftes med nye i ældre stil. Í ”Tímagløs” [Timeglas] mødes digtets jeg og hans barndomsven Jesus, som spørger om han ikke genkender ham, hvortil jeg’et rødmende svarer selvfølgelig og skal vi ikke gå ned til stranden og fange krabber. Den humoristiske ekfrase ”Umvæling av standmyndini” [Reparation av statuen] har kritisk snert mod et bornert kunstsyn; i digtet orienterer et kollektivt vi statuen om en forestående, temmelig hårdhændet reparation og rensning, der bl.a. har til formål at undersøge, om der er en prop i statuen, som hindrer ’almindelig ordløs renhed’. I ”Ver ikki bangin sigur upphavið” [Vær ikke bange siger ophavet] beskrives et på samme tid hemmelighedsfuldt og genkendeligt kosmos, hvor der sker ting sammenlignelige med at blækket løsner sig fra papiret og flyver af sted. I digtets forløb bliver havet til et grundsymbol, som virker tilbage på digtets tittel og gør den dobbeltydig.
På disse digtes vej gennem verden og tiden med erindringen som skrøbeligt men reddende fartøj opsamles havets hungerbrøl i digternes hånd og bjærges over på papiret i kostbart lysende sorte rader.
Sprogkunstværkets vej til papiret og tilbage, sammenstillet med menneskets vej gennem erindringen, verden og tiden, hvor frem kan være baglæns, og baglæns kan være frem. Turid Sigurdardóttir
v.2 - 2004-12-22
SVERIGE
Majgull Axelsson: Den jag aldrig var, 2004
(Prisma)Majgull Axelsson, född 1947, debuterade 1994 med "Långt borta från Nifelheim, som blev hennes kritikerrosade genombrott. Romanen belönades med Augustpriset och har översatts till ett tjugotal språk.
"Den jag aldrig var" är en ny stor roman om skuld och försoning, om sökandet efter identitet, om kärlek och vänskap. Romanen handlar om MaryMarie, som alltså har två namn i ett. Så är också intrigen konstruerad. "Den jag aldrig var" är två romaner som spelas ut mot varandra i en.
MaryMaries man, Sverker, är notoriskt otrogen. Vi ett besök hos en prostituerad kvinna knuffas han ut genom fönstret och bryter nacken. Han tvingas ligga i respirator år efter år eller också dör han när hustrun kopplar ur respiratorn. Vi vet inte ty Mary tycks fortsätta att plikttroget vårda honom och sin egen karriär medan en rasande Marie tar livet av honom och döms till fängelse för mord.
I hela sitt liv har MaryMarie haft två identiteter: Mary och Marie. När det ena jaget riskerar att tappa sin mask har hon kunnat byta till den andra. Hon har med stor möda försökt lägga sitt liv till rätta. Hon har klarat sin klassresa från utanförskap till chefredaktionen på en kvällstidning till att bli regeringsmedlem. Men bara hon blundar ser hon sin andra identitet: Och det är Maries, hon som har tagit det yttersta steget och mördat sin make och nu sitter inlåst i kvinnofängelset.
I detta raffinerade spel med dubbla identiteter lyckas Majgull Axelsson locka läsaren in i det existentiella och etiska dilemma som hon egentligen berättar om.
Sverker är en tilldragande man men han är narcissistisk och ett tomt skal. Det mesta han säger och skriver är floskler. Hans hustru har sedan länge genomskådat honom. Under vissa perioder reagerar hon genom att bli stum, hon är fysiskt oförmögen att tala. Det kan tolkas som både en provokation och en reaktion mot allt detta ytliga som strömmar mot henne från omgivningen. Särskilt provokativt är det naturligtvis om den som plötsligt tystnar är minister och inte svarar på några som helst frågor, när t ex folk från mediavärlden anser sig ha rätt att ställa henne till svars. Majgull Axelsson är väl förtrogen med mediavärlden; hon var själv under en lång period journalist. Så är hennes bok bland mycket annat en uppgörelse med en allt mer brutaliserad journalistik.
Ett annat viktigt tema i "Den jag aldrig var" är nåd och förlåtelse. Mary kan som statsråd benåda. Men när det gäller hennes man ska hon förlåta, och det förmår hon inte: "Kanske är förlåtelse ett löfte att inte minnas det man minns? Att inte sörja det man sörjer? Att inte avsky det man verkligen avskyr?"
I Majgull Axelssons roman är perspektiven på människans förmåga och oförmåga att leva ett helt och sammansatt liv många. Det som leder boken framåt och ger den ett närmast thrillerartat driv är ordet "om", berättelsens suggestiva motor. Frågan om vem MaryMarie verkligen är och vad som egentligen hänt gör romanen till en spännande och märklig läsupplevelse.
Max Lundgren
v.2 - 2004-12-22
SVERIGE
Anna Hallberg: på era platser - Diktsamling
(Albert Bonniers Förlag, 2004)Redan i den uppmärksammade debutsamlingen Friktion (2001), framstod poeten Anna Hallbergs metod och förhållningssätt till dikten som egen och anmärkningsvärd. Det var tydligt att språkmaterialism och konkretism var utgångspunkterna för dessa korta undersökningar av mindre högstämda fenomen som ”frigolit” eller ”tetris”. Det var en dikt som inte kunde infogas i den dominerande expressiva, eller om man så vill, romantiska, modernistiska lyriktraditionen.
Anna Hallberg har arbetat mycket medvetet med diktsamlingen på era platser som helhet, som ett konstnärligt objekt. På det vita omslaget – som hon själv utformat (tills. med formgivaren Jan Biberg) – syns objekt från en lekplats i vit relief: en bänk, en gungställning, en sandlåda och en lyktstolpe. På omslagets baksida syns ett hopknölat papper vid sidan om en papperskorg. Det är vackert och på en gång både stramt och lekfullt. Är så ock dikten och språket en plats för lek? Svaret är ja! Detta är den vita – rena – lekplats där poeten förser oss med materialet, objekten, färgerna får vi själva fylla i.
I dikternas visuella utformning framhålls också möjligheten att betrakta en diktsida som ett fysiskt rum där man ger akt på textens position och rörelser, där ibland skriften befinner sig i lager och anhopningar, i vissa fall som om den stod under påverkan från något starkare utifrån.
Flera av Anna Hallbergs dikter framstår lösryckta och fragmentariska, emellanåt förekommer konstiga infall, lustiga ordlekar och barnsliga utfall. Assonanser och allitterationer skapar rytm, här finns homonymer, ständiga betydelseförskjutningar, ordfiguranter och förmodligen kryptogram, men dikterna förefaller ofta sakna traditionell betydelse. Alla dessa texthändelser iscensätts på ett högst medvetet och många gånger metodiskt sätt. Denna text tycks snarare sträva efter att ske, än att tala om livet.
Diktsamlingen kan alltså te sig som en klippbok. Men i detta avseende rör sig Anna Hallberg i en tradition som litteraturen åtminstone sedan 1960-talet delat med bildkonsten: slumpmetoder, cut up, ready made, appropriering, détournemant, sampling och återbruk av egna och andras texter. Hon förhåller sig till språket som konkret material.
Olika språkligheter och representationsformer bryts mot varandra, och smittar ner varandra eller hybridiseras. Ibland uppstår något som liknar ett textbrus, ibland sönderfaller texten på grå blad som tycks fysiskt attackerade, med överskrivningar, bortklippta bokstäver.
Jag finner ingen motsättning i att kunna tilltalas av olika traditioner inom poesin. Även den traditionelle lyrikläsaren bör kunna ta till sig Anna Hallbergs lyrik.
Men jag tror att det kräver något av läsaren; det kräver ett nytt förhållningssätt, inte bara till dikten som sådan, utan till det egna sättet att läsa poesi. Detta är oinsmickrande poesi, som inte psykologiserar eller försöker flirta med våra känslor och vårt behov av identifikation, även om den också rymmer humor och lekfullhet.
Jag ”förstår” s.a.s. inte allt i Anna Hallbergs diktsamling men jag tilltalas av dess tydlighet. Denna måhända paradoxala hållning beror på diktens konsekvens. Dess sammanhang bör inte sökas i traditionella förståelsemodeller. Dikten öppnar sig ändå, med tydlighet och kraft, och för en emellanåt svindlande och vacker poetisk förtätning och rytm.
I detta fall tror jag alltså att själva nyckeln till dikten är att det inte finns någon nyckel. Någon kanske skulle vilja läsa den avslutande sviten om det svenska standardgolvet som en allegori eller rentav metafor för själva poesin i vardagen. Men jag tror att man hellre ska läsa golvdikten som just en dikt om ett svenskt standardgolv, alltså som en sinnebild av själva metoden: en konkret dikt om konkreta material, där själva materialitetens torrhet och de instruktionsartade utsagorna både bildar underlag och prövar gränsen/platsen för ”det lyriska”.
Trots att på era platser ”bara” är Anna Hallbergs andra diktsamling framstår hon redan nu som en poet med stor integritet. Man kan gilla eller ogilla Anna Hallbergs strategi. Man kan tycka vad man vill om hennes lyrik. Men man kan inte bortse från den.
på era platser är ett idébaserat konstnärligt projekt, som i sitt genomförande blir så mycket mer än bara sin idé. Anna Hallberg visar inte bara vad litteraturen kan vara, utan också vad språket och poesin är.
Diktsamlingen rymmer både ett startskott; på era platser… klara, färdiga, gå – och en lägesbestämning; ”det är trots allt här / man befinner / sig”. Men det är också en diktsamling som pekar ut en riktning – framåt, vidare, utforska och utvidga litteraturen mer.
Astrid Trotzig
v.2 – 2004-12-28
GRÖNLAND
Grönland nominerar ej någon författare i årDET SAMISKA SPRÅKOMRÅDET
Det har heller inte kommit någon nominering från det samiska språkområdet.Pristagaren utses vid Bedömningskommitténs möte, våren 2005. Tid och plats meddelas senare.
Nordiska rådets litteraturpris överlämnas i slutet av oktober 2005 i samband med Nordiska rådets session i Reykjavik, Island.
Presskontakt: Karin Arvidsson, +45 21717145
Foreningen NORDEN
mellemrum
